Markus Sannolikheten var mikroskopiskt liten. I Sverige drabbas färre än tio barn varje år av förvärvad ryggmärgsskada. Tyvärr var en av Markus och hans frus två söner en av de olyckliga. Deras tidigare fullt friska sjuårige son hade blivit helt förlamad från nacken och ner. Läkarna på sjukhuset i Solna beskrev utsikterna som obefintliga att hans ben skulle kunna bära honom igen, men Markus och Elin nöjde sig inte med det beskedet. De lade allt annat åt sidan för att finna bästa möjliga vård för sin son. Tack vare att de under lång tid varit avsiktliga i sina finansiella beslut hade de både tiden och pengarna att kunna påverka situationen. Det gav utdelning och de hittade ett sjukhus i Philadelphia som specialiserat sig på barn med ryggmärgsskador. Under flera års tid turades de om att åka över till USA med sonen i månadslånga perioder för att han skulle få den bästa vården och rehabiliteringen som fanns för hans skada. Arbetet gav resultat, sonen blev bättre och bättre. Han återfick funktion och idag kan hans ben inte bara stödja honom, utan han kan även gå korta sträckor.

Martin Vid 41 års ålder fattade Martin, tillsammans med sin fru Lisa, ett för vänner och bekanta oväntat beslut. De bestämde sig för att bryta upp tillvaron i villaförorten utanför Stockholm för att tillsammans med de tre barnen flytta till Jämtland. En plats dit de inte hade någon koppling. Tack vare att de under lång tid varit avsiktliga i beslut kring pengar kände de en trygghet i att kunna fatta beslutet med utgångspunkt i vad som var bäst för dem som familj. I Jämtland njuter de av närheten till natur, en enklare vardag, den fantastiska miljön och inte minst vandring, cykling, paddling eller skidåkning tillsammans.